Vi på Fluffbabes får då och då kommentarer i stil med: "Ja, ja, tänk om livet vore så enkelt som ni verkar tro att det är..."

Efter att ha läst Täppas Fogelbergs nya bok kommer jag att vara ännu mer övertygad och övertygande när jag nästa gång svarar: "jo, livet är exakt så enkelt som man gör det till".

Täppas - journalist, författare, programledare m m - är sedan många år helt blind på grund av sjukdom. Att bli blind är de flesta människors absoluta mardröm och lite självömkan i denna samling av vardagsberättelser ur författarens liv hade varit både acceptabelt och kanske till och med förväntat.

Glöm det. Täppas är inte den som låter sig anta "stjärnstatus" i sitt eget liv genom att utnyttja sitt handikapp. Tvärtom. Den här boken är full av små vardagsanekdoter och berättelser från författarens uppväxt och vuxenliv. Med en otrolig portion humor,massor av underbara ord och livsglädje gör vi en snabbresa genom Täppas liv. Ett liv som kantats av galna eller korkade släktingar, fem barn, tre fruar, en katt, en sommarstuga och taxiresor på kors och tvärs genom landet.

Täppas är - förmodligen utan att han ännu vet om det - en tvättäkta Fluffbabe och lever sitt liv som en sådan. Han sätter guldkant på så mycket han kan i livet och är glad och tacksam för det liv han fått!

Det här är en perfekt handbok för alla som känner sig missnöjda med sina liv och självklart även för dem som vill ha sig ett gott skratt - gärna länge och ofta.

Darlings!

Det här var en helt otippad bok, som jag förmodligen inte hade läst på eget initiativ, men jag fick den i födelsedagspresent av en god vän, som tyckte att den borde passa mig.

Det gjorde den. Boken handlar om Profeten Muhammeds favorithustru Aisha, som blev bortgift med denne grundare av islam, när hon var endast nio år gammal. Profeten var då 52.

Efterhand uppstår faktiskt en äkta kärlek mellan Aisha och Muhammed och Aisha tar plats i hans liv som hans absoluta favorithustru, trots att hon inte födde honom några barn.

Det som är extra spännande med denna mycket intressanta och välskrivna bok, är det faktum att författarens amerikanska förlag, Random House (ett av världens största förlag, för övrigt) till slut inte vågade ge ut boken, på grund av att de var rädda för terroraktioner. Författaren är nämligen inte helt "snäll" i sina beskrivningar av muslimska kvinnors villkor...

Som Salman Rushdie skriver på omslaget: "Detta är censur grundad på rädsla". Och det är sant - ännu har nämligen inga hot uttalats mot varken förlaget eller författaren.

Jag ser med spänning fram emot fortsättningen på denna bok...

Jag är förbluffad, förtjust och förlorad...

Som den notoriska bokläsare jag är, kan jag ärligt säga att det är sällan en bok hugger tag i mig på det där alldeles speciella sättet. Kanske är det just för att jag läser så mycket böcker som jag är svårflörtad.

Det är därför med en mycket speciell förtjusning jag inser att Allan Karlsson, den 100-åriga huvudpersonen i boken, har fått mig på fall. Och det redan i första kapitlet! Lägg därtill att första kapitlet bara är 16 rader långt. Då förstår ni.

Allan Karlsson har en devis som han alltid har levt efter: "Det är som det är och det blir som det blir". Med dessa ord i minnet får vi följa Allan på hans hundraåriga levnadsbana. Från bortsprängda hus via presidenter och atombomber till spritflaskor, massor med pengar och, ja - här slutar jag.

Författaren Jonas Jonasson har skrivit boken på ett sätt som får läsaren att undra om han samtidigt har monterat in en motor någonstans bak i pärmen. En motor som i jämnt tempo driver läsaren vidare genom Allan Karlssons alla äventyr. Helt fantastiskt!

Om ni har tänkt läsa en enda bok i år, så måste det bli den här.

Mer tänker jag inte säga om den saken...